Efter att jag gick ner i arbetstid igen förra veckan är det som all luft gått ur mig. Jag tog nog i för mycket de veckor jag jobbade 75% och när jag väl slappnade av kraschade kroppen. Eller egentligen mest huvudet.

Jag har inte orkat ta hand om mig själv alls, vilket är det tydligaste tecknet på att jag mår dåligt. Jag skiter helt enkelt i hur jag mår. Jag har misskött maten. Ätit mjölkprodukter nästan varje dag, trots att jag vet att magen blir ras (vilket så klart hände), har även ätit en del chips och annat dumt. Har inte heller orkat bry mig om att laga riktig och bra mat.

Har inte haft ork i kroppen till promenader, yoga eller annat som hjälper mig att må bra. Har helt enkelt fallit fritt.

Så vad gör man? I vanliga fall hade nig detta fortsatt i veckor och månader till. Men denna gång har jag faktiskt lyckats komma till en vändning. Åkte iväg för att bli ompysslad av min syster. Har blivit serverad bra och god mat, gått långa promenader fast jag inte orkat och pratat om alla jobbiga känslor jag bär på. Och nu känns det faktiskt som att det har vänt. Det har hjälpt att ta bort kraven, att bara vara.

Märker tydligt att kost, kropp och själ hänger samman. När jag sköter kost och mående mår även magen bättre ganska omgående. Nu ska jag bara försöka vara snäll mot mig själv ett tag. Sänka kraven (jag är expert på höga förväntningar hos mig själv) och fokusera på det jag mår bra av. Inte göra mig själv illa genom att äta mat jag inte tål eller att slå på mig själv mentalt. Lättare sagt än gjort, men det känns som att jag är på god väg igen. 

Lunchbild: