Började jobba 75% för några veckor sedan. Det har väl fungerat ganska okej, men jag har sakta mått allt sämre under dessa veckor. Jag har fått gå hem och sova efter jobbet nästan varje dag, jag orkar inte med något rehabiliterande som mindfullness eller promenader. Jag orkar helt enkelt inte bry mig om mig själv. Jag har börjat falla in i gamla vanor igen, vilket innebär att när jag inte orkar så kör jag bara, utan att känna efter hur jag mår. Och när jag omedvetet försöker låta bli att känna efter går jag in i en form av hetsätning. Precis som förut.

Träffade min VC-läkare på vanligt återbesök idag. Är så otroligt glad att jag har fått en så bra läkare. Hon verkar verkligen bry sig och tar sig alltid tid när vi ses att lyssna. Blev övertalad om att jag ska gå ner till halvtid en period igen. Det tar emot, för det känns som ett bakslag. Men samtidigt, när det väl var bestämt kände jag bara en stor lättnad. Så det var nog rätt beslut. Känner mig lugnare inombords nu än jag gjort på flera veckor.

Det är så min rehabilitering har fungerat hittills, två steg framåt och så ett steg tillbaka. Men det går ändå framåt i det stora hela. Jag mår bättre och jag är på väg, det är det viktiga.